Nervig bilprovning
Om bara någon timme är det dags för bilens årliga to be or not be.
Förra året blev det ett svagt be och jag ber och hoppas om en upprepning även detta år.
Är lite orolig för bilens startproblem. Den skriker vid start en gång på fem och lägger av en gång på 50.
Med andra ord är det 22 procents chans till pannkaka. May the odds be with me...
Nya meningslösa åstadkommanden
Dagens meningslösa åstadkommanden fortsätter att rada upp sig. Häng med nu.
Kommer hem, får sms från 3, min mobil är fixad. Jippie. Slänger mig i bilen men tänker faktiskt till. Kan jag utnyttja stadsfärden till något mer? Ja! Fixar inköpslista till coop och tar även med mig min skadeskjutna carlings-t-shirt för att byta. Tre snabbisar med andra ord och jag tjänar in lite tid.
Speedar ut på Hammaröleden men tvingas in bakom en äldre herre som kör i halva hastighetsbegränsningen. Går inte heller att köra om då allt ö-folk vallfärdar hemmåt i motsatt körriktning. Suck och stön. 25 minuter går och kommer slutligen in i p-garaget. Fullt. Hittar till slut en p-ficka längst ner på nedersta planet. Kliver ur och ska checka in. Ingen automat funkar. Tiden tickar vidare men till slut finner jag en.
Springer upp till Carlings men får inte byta. I alla fall inte i dag, måste tvätta den först. Jaja, huvudsaken att jag får min mobil snart. Lunkar till 3store, har med papper och lånemobil men ingen laddare. Får inte ut någon mobil heller. Åker hem med svansen mellan benen och suckar. Just det coop ja, hinner precis svänga in på avfarten och i alla fall något lyckat med färden.
Kommer hem, får sms från 3, min mobil är fixad. Jippie. Slänger mig i bilen men tänker faktiskt till. Kan jag utnyttja stadsfärden till något mer? Ja! Fixar inköpslista till coop och tar även med mig min skadeskjutna carlings-t-shirt för att byta. Tre snabbisar med andra ord och jag tjänar in lite tid.
Speedar ut på Hammaröleden men tvingas in bakom en äldre herre som kör i halva hastighetsbegränsningen. Går inte heller att köra om då allt ö-folk vallfärdar hemmåt i motsatt körriktning. Suck och stön. 25 minuter går och kommer slutligen in i p-garaget. Fullt. Hittar till slut en p-ficka längst ner på nedersta planet. Kliver ur och ska checka in. Ingen automat funkar. Tiden tickar vidare men till slut finner jag en.
Springer upp till Carlings men får inte byta. I alla fall inte i dag, måste tvätta den först. Jaja, huvudsaken att jag får min mobil snart. Lunkar till 3store, har med papper och lånemobil men ingen laddare. Får inte ut någon mobil heller. Åker hem med svansen mellan benen och suckar. Just det coop ja, hinner precis svänga in på avfarten och i alla fall något lyckat med färden.
Fler långa resor och fortsatta bataljer
Dagens hittillsa äventyr har varit otroligt lönsamma. Not. Det visade sig att min åttamiliga resa upp hit till Frykens mittersta regioner har varit helt förgäves. Detta på grund av att den tänkta föreläsningen var inställd på grund av vabande från vår älsklingsführer. Vilket leder till att mitt tjänstgörande här uppe är totalt meningslöst.
Så medan jag väntar på transport söder ut får jag helt enkelt fortsätta blogghatet mot fröken Yd. Hon sitter här intill och har klistrat på ett allvarligt fejs. Kanske är det för hennes nya kategori lanseras i dag. Den är, trots bojkotten, värd att kolla in. "Linda hatar" heter den och handlar om hennes otaliga besvär här i livet. I söndags hatades strumpor, i förrgår var det måndagarna som fick sig en känga, shopping hatades i går och i dag går hon till attack mot deklarationen. Faktiskt riktigt underhållande gnäll!
Dagen D i praktikansökning
I morgon är det Dagen D i praktikansökning. Som vanligt har mitt omtalade, ostrukturerade jag skjutit upp något viktigt till absolut sista stopptidsminuten. Egenskapen självdiciplin verkar uppenbarligen inte existera i min DNA-kod.
Just nu är jag mitt uppe i förberedelserna. Mitt telefonsamtal är inövat och noga analyserat in i minsta detalj. Vet precis vilket tonläge, volym och tempo jag ska hålla för att inte orsaka trubbel. Portfolion är det enda som inte är fullständigt förbered. Det finns ju så otroligt mycket från mina kreativa händer att fylla den med men problemet är snarare att kunna presentera dessa på ett snyggt och säljande sätt. Just dessa tänker jag ägna de närmaste timmarna åt.
Nämnde jag förresten att jag även har planen klar för eventuellt nej-sägande klar? Inte? Det har jag. Frågan är om det överhuvudtaget finns något för mig att vara nervös över. Svaret är så klart njet, no, nej. Men ändå bankar hjärtat febrilt mot bröstkorgen och jag skakar likt mäster Ali så fort jag ägnar en tanke åt ämnet. Guldlock ta dig samman!
Just nu är jag mitt uppe i förberedelserna. Mitt telefonsamtal är inövat och noga analyserat in i minsta detalj. Vet precis vilket tonläge, volym och tempo jag ska hålla för att inte orsaka trubbel. Portfolion är det enda som inte är fullständigt förbered. Det finns ju så otroligt mycket från mina kreativa händer att fylla den med men problemet är snarare att kunna presentera dessa på ett snyggt och säljande sätt. Just dessa tänker jag ägna de närmaste timmarna åt.
Nämnde jag förresten att jag även har planen klar för eventuellt nej-sägande klar? Inte? Det har jag. Frågan är om det överhuvudtaget finns något för mig att vara nervös över. Svaret är så klart njet, no, nej. Men ändå bankar hjärtat febrilt mot bröstkorgen och jag skakar likt mäster Ali så fort jag ägnar en tanke åt ämnet. Guldlock ta dig samman!
Bloggfajt mot Linda
Nu vankas det krigstider minsann. Jag och min bloggkollega, numera hemska nemesis, Linda Yd slåss nu om vem som är störst, bäst och vackrast i vårt gemensamma umgänge. Men framför allt vem som är toppbloggare nummer ett. Här ska det bannemej ordbajsas rejält...
Lilla fröken har visserligen haft några fler besökare senaste veckan men det är ju de återkommande efterhängarna som verkligen räknas. Dessutom har ju jag till skillnad från henne lite kvalitet på det som spottas ut här.
Jag uppmanar därför hela mitt entourage att bojkotta Lindas blogg kommande veckorna. Stöd inte den bittra människan utan stöd mig i kampen för ett gladare liv.
Back in business but milt bakfull
Lagomt sliten efter gårdagens bravader och spektakel är jag nu tillbaka på redaktionen. Det känns om jag inte jobbat på evigheter och kanske är det just därför alla sysslor går i ultrarapida hastigheter. Det kan dock finnas mer tänkbara förklaringar som exempelvis en mild överhängdhet.
Herr Skjorta och doktorn är i alla fall här och förgyller arbetsdagen för mig. Det är en fruktansvärt tur jag har dessa två tramsfigurer runt om kring som livar upp atmosfären och tar mig igenom besvärliga dagar som denna.
Skönt också att vi inte har allt för mycket att göra denna söndag. Ska snart ringa på lite alpina framgångar och efter det tänkte jag gå hem och bädda ner mig.
För det är konstigt vad min bakfylla har förskjutits de senaste helgerna. Jag är nämligen fullständigt klar i skallen när jag vaknar, men sedan, ju längre dagen lider, blir jag bara allt mer seg och hängig. Ett minst sagt märklig utveckling som ska analyseras närmare med min egen friskvårdsspecialist, fru Träna, och se vad hon kan komma med för lösning. Tills vidare är det dock bara att bita i den sura fallfrukten och kämpa på.
Herr Skjorta och doktorn är i alla fall här och förgyller arbetsdagen för mig. Det är en fruktansvärt tur jag har dessa två tramsfigurer runt om kring som livar upp atmosfären och tar mig igenom besvärliga dagar som denna.
Skönt också att vi inte har allt för mycket att göra denna söndag. Ska snart ringa på lite alpina framgångar och efter det tänkte jag gå hem och bädda ner mig.
För det är konstigt vad min bakfylla har förskjutits de senaste helgerna. Jag är nämligen fullständigt klar i skallen när jag vaknar, men sedan, ju längre dagen lider, blir jag bara allt mer seg och hängig. Ett minst sagt märklig utveckling som ska analyseras närmare med min egen friskvårdsspecialist, fru Träna, och se vad hon kan komma med för lösning. Tills vidare är det dock bara att bita i den sura fallfrukten och kämpa på.
Världens bästa mormor
Min mormor måste vara världens absolut bästa!
Jag menar här dök jag upp helt oannonserat denna fredagseftermiddag. Risig, sliten, utsvulten och fullständigt utmattad efter en vecka med åtskilliga pendeltågsresor.
Mormor hade dock som vanligt mirakelkuren mot detta tillstånd och jag behövde inte ens fråga om jag möjligen kunde få sitta med på en bit mat. Inga hirslådor här inte utan i stället fantastiska pannpiffar och hemlagat mos. Enkelt men helt underbart.
Dessutom har hon svaret på det mesta av mina problem och frågor om saker här i livet. Och det går verkligen att diskutera allt med henne. Fantastisk som sagt. Nämnde jag förresten de hembakade hallongrottorna direkt på maten? Inte undra på att jag droppar in här sporadiskt i veckorna...
Jag menar här dök jag upp helt oannonserat denna fredagseftermiddag. Risig, sliten, utsvulten och fullständigt utmattad efter en vecka med åtskilliga pendeltågsresor.
Mormor hade dock som vanligt mirakelkuren mot detta tillstånd och jag behövde inte ens fråga om jag möjligen kunde få sitta med på en bit mat. Inga hirslådor här inte utan i stället fantastiska pannpiffar och hemlagat mos. Enkelt men helt underbart.
Dessutom har hon svaret på det mesta av mina problem och frågor om saker här i livet. Och det går verkligen att diskutera allt med henne. Fantastisk som sagt. Nämnde jag förresten de hembakade hallongrottorna direkt på maten? Inte undra på att jag droppar in här sporadiskt i veckorna...
A working-hard-kind-of-day
Den hårda diciplinen är påslagen stenhårt i dag. Har suttit fram till nu och arbetat med morgondagens inlämningsuppgift i plugget. Svetten forsar, aortapumpen går på högvarv och jag flåsar som jag just sprungit tre fjärdedelar av New York-maraton. Och det är inte slut ännu, blir nog en heldagare med denna förbannat prosaiska uppgift. Kanske även blir till en all-nighter, vem vet...
Problemet är att jag har så extremt svårt med fokuseringen. Hjärnan verkar ha någon inbyggd funktion att utsöndra anti-endorfiner så fort man ska sätta sig in i något problematiskt. Allt annat finner sig vara mera roande än att arbeta, till och med att damsugaren ser mera attraktiv ut.
Positiva nyheter är i alla fall att mitt självförtroende är tillbaka på tipp-topp-nivå. Vet inte vad
jag hade för konstig gårdag men nu är jag i alla fall snyggare än någonsin (kanske inte på samma nivå som den där sommarnatten 2005, men nästan). Lite repning har det även blivit och min röst framhåller sig vara otroligt mjuk, skör och bedorande. Hoppas kunna lagra detta röstläge och ta fram det när det som bäst behövs, varför inte lördagen den 19 april?
Problemet är att jag har så extremt svårt med fokuseringen. Hjärnan verkar ha någon inbyggd funktion att utsöndra anti-endorfiner så fort man ska sätta sig in i något problematiskt. Allt annat finner sig vara mera roande än att arbeta, till och med att damsugaren ser mera attraktiv ut.
Positiva nyheter är i alla fall att mitt självförtroende är tillbaka på tipp-topp-nivå. Vet inte vad
jag hade för konstig gårdag men nu är jag i alla fall snyggare än någonsin (kanske inte på samma nivå som den där sommarnatten 2005, men nästan). Lite repning har det även blivit och min röst framhåller sig vara otroligt mjuk, skör och bedorande. Hoppas kunna lagra detta röstläge och ta fram det när det som bäst behövs, varför inte lördagen den 19 april?
Ett raserat självförtroende
En mystisk dimma vilar över min själ i dag. Jag vet inte hur det kommer sig men allt jag har gjort, sagt och upplevt under dagen har jag bara ställt mig självkritisk till.
Först och främst var klädvalet var mer safe än på mycket länge. Röd rugbytröja, raw-jeans och vanliga vita sneakers låter ju i och för sig som en ganska okej och avslappnad konstellation. I alla fall om det är noga genomtänkt varför man bär det och vad man vill förmedla med det. Men i dag gjorde jag valet enbart för att det kändes tryggt -- och det är just det som oroar mig. Jag hade egentligen tänkt mera vågade och knasiga kombinationer men självförtroendet att bära dessa fanns inte överhuvudtaget.
Till och med så morgonens roligaste syssla, att spegla mig, kändes tungt och jobbigt. Spegeln tillägnades inte alls de vanliga fem-tio minuterna utan det var snarare en fråga om sekunder framför den...
Kom nyss hem men inte ens gitarren gav mig sinnesro. Återigen var själkritiken där och jag gillade inte alls mitt spelande och sång utan tyckte det lät värre än dragna naglar mot en griffeltavla. Hade jag varit mitt normala mig hade jag dock kunnat driva och ha lite avstånd från allt detta debakel men inte ens det fixar jag i dag. Suck och stön.
Jag hoppas verkligen att detta tillstånd är tillfälligt och går över snart. För jag gillar ju så strongt gillar mitt annars så självgoda och egenkära jag.
Först och främst var klädvalet var mer safe än på mycket länge. Röd rugbytröja, raw-jeans och vanliga vita sneakers låter ju i och för sig som en ganska okej och avslappnad konstellation. I alla fall om det är noga genomtänkt varför man bär det och vad man vill förmedla med det. Men i dag gjorde jag valet enbart för att det kändes tryggt -- och det är just det som oroar mig. Jag hade egentligen tänkt mera vågade och knasiga kombinationer men självförtroendet att bära dessa fanns inte överhuvudtaget.
Till och med så morgonens roligaste syssla, att spegla mig, kändes tungt och jobbigt. Spegeln tillägnades inte alls de vanliga fem-tio minuterna utan det var snarare en fråga om sekunder framför den...
Kom nyss hem men inte ens gitarren gav mig sinnesro. Återigen var själkritiken där och jag gillade inte alls mitt spelande och sång utan tyckte det lät värre än dragna naglar mot en griffeltavla. Hade jag varit mitt normala mig hade jag dock kunnat driva och ha lite avstånd från allt detta debakel men inte ens det fixar jag i dag. Suck och stön.
Jag hoppas verkligen att detta tillstånd är tillfälligt och går över snart. För jag gillar ju så strongt gillar mitt annars så självgoda och egenkära jag.
Antiklimax med Falken
I dag ägde episod två av Falkens predikan rum. Det som började så lovande i går morse med skoj och fnitter blev sedermera till ett totalt antiklimax för alla inblandade. Dagens föreläsning var, för att prata klarspråk, lika tråkig och enformig som en lördagskväll med herr Koppom.
Lite dåligt samvete har jag dock för att mina öron var som plexiglas och bara reflekterade bort allt ointressant ljud som komma ut från Falkens mun. Anyway, jag kunde på så sätt få till riktigt snygga regnbågar och röda hjärtan i mitt anteckningsblock. Blev riktigt nöjd med vissa av mina kreationer minsann.
Men allt var inte hemskt. Det bästa under dagen var att jag missade de första två timmarnas plåga.
Jag lyckades, som den ostrukturerade människa jag är, missa gulbussen i morse. I stället kom jag instaplande vid tiotiden. Men fru Fortuna var med mig och ingen närvaro togs.
Ännu mera tur med den frånvarande närvarotagningen hade dock fröken Baht. Som sin vana trogen tog hon en dags "ledigt" när det vankades jobbigheter... Hon ska dock ha cred för att incidenten gick obemärkt förbi, skickligt jobbat!
Lite dåligt samvete har jag dock för att mina öron var som plexiglas och bara reflekterade bort allt ointressant ljud som komma ut från Falkens mun. Anyway, jag kunde på så sätt få till riktigt snygga regnbågar och röda hjärtan i mitt anteckningsblock. Blev riktigt nöjd med vissa av mina kreationer minsann.
Men allt var inte hemskt. Det bästa under dagen var att jag missade de första två timmarnas plåga.
Jag lyckades, som den ostrukturerade människa jag är, missa gulbussen i morse. I stället kom jag instaplande vid tiotiden. Men fru Fortuna var med mig och ingen närvaro togs.
Ännu mera tur med den frånvarande närvarotagningen hade dock fröken Baht. Som sin vana trogen tog hon en dags "ledigt" när det vankades jobbigheter... Hon ska dock ha cred för att incidenten gick obemärkt förbi, skickligt jobbat!
Epiloger, succéer och fria entréer..
Efter epilogen av senaste tidens dysterhet var slutet på helgen bättre än förväntat.
Visst, hade jag väl mina förhoppningar att fira lördagsaftonen med några glas Krug Grande Cuvée efter att mina små älsklingar satt firma Arsenal ur spel i cupen. Men efter senaste tidens rabalder mot bland annat All-älskar-svens-shitty kunde man dock inte vara allt för säker.
Men det blev en kväll utöver mina våtaste fantasier. Mina röda djävlar trollade boll likt Joe Labero i högform på Conrad Jupiter, och med dessa konster fick de fransmannens lilla skitiga immigrantlag att spela som spelarfruarna i Nolgårds IK.
Med lite perspektiv på det hela måste jag berömma He-Can-Pass-Tackle-Head-Michael-Carrick-is-a-Red. Detta trots att Pekapeka-Fletcher var strålande och hade druickit ur Jarmila Kratochvilovas gamla sportdryck.
Men tillbaka till Michael Carrick som var tillbaka till förra årets fenomenala klass.
I år har han kanske varit halvt bortglömd i uppsjön av mittfältsalternativ. Men efter lördagens världsklasslir bör dock inte hans plats i elvan längre ifrågasättas, punkt.
Trevligt att även mäster Fabio Capello var på plats och beskådade Man United. Och då menar jag också Man United allena. Ty i Gooners-elvan hittade vi inte en enda spelare med anglosaxiska drag. Eller förlåt mig, Justin Hoyte fanns ju på planen. Men han såg mer ut som Martin Beck som sopran i gospellkören i Jeffersonville. Så jag spelar nog hellre på att Razborka vinner Melodifestivalen än att Hoyte drar på sig landslagströjan.
- - -
Fri entré gav stor succé.
Mitt rubriksättande upphör aldrig att förvåna. Förra veckans rubrik på Anja Pärson: "Anja varken super eller på G" var kaffesump gentemot denna söndags tramsighet här ovan.
Det var faktiskt ändå ganska gemytligt att gästa Sunne en söndag. Detta trots att triangelfordonsfrekvensen var ekvivalent med en vanlig vardag.
Allt om äventyret och en mening om den match, som faktiskt var mitt primära uppdrag, finns att läsa i min otroligt utflummande skapelse i måndagstidningen. Har jag tur är artikeln ännu inte borttagen från nwt.se:s katakomber, men vem vet...
Visst, hade jag väl mina förhoppningar att fira lördagsaftonen med några glas Krug Grande Cuvée efter att mina små älsklingar satt firma Arsenal ur spel i cupen. Men efter senaste tidens rabalder mot bland annat All-älskar-svens-shitty kunde man dock inte vara allt för säker.
Men det blev en kväll utöver mina våtaste fantasier. Mina röda djävlar trollade boll likt Joe Labero i högform på Conrad Jupiter, och med dessa konster fick de fransmannens lilla skitiga immigrantlag att spela som spelarfruarna i Nolgårds IK.
Med lite perspektiv på det hela måste jag berömma He-Can-Pass-Tackle-Head-Michael-Carrick-is-a-Red. Detta trots att Pekapeka-Fletcher var strålande och hade druickit ur Jarmila Kratochvilovas gamla sportdryck.
Men tillbaka till Michael Carrick som var tillbaka till förra årets fenomenala klass.
I år har han kanske varit halvt bortglömd i uppsjön av mittfältsalternativ. Men efter lördagens världsklasslir bör dock inte hans plats i elvan längre ifrågasättas, punkt.
Trevligt att även mäster Fabio Capello var på plats och beskådade Man United. Och då menar jag också Man United allena. Ty i Gooners-elvan hittade vi inte en enda spelare med anglosaxiska drag. Eller förlåt mig, Justin Hoyte fanns ju på planen. Men han såg mer ut som Martin Beck som sopran i gospellkören i Jeffersonville. Så jag spelar nog hellre på att Razborka vinner Melodifestivalen än att Hoyte drar på sig landslagströjan.
- - -
Fri entré gav stor succé.
Mitt rubriksättande upphör aldrig att förvåna. Förra veckans rubrik på Anja Pärson: "Anja varken super eller på G" var kaffesump gentemot denna söndags tramsighet här ovan.
Det var faktiskt ändå ganska gemytligt att gästa Sunne en söndag. Detta trots att triangelfordonsfrekvensen var ekvivalent med en vanlig vardag.
Allt om äventyret och en mening om den match, som faktiskt var mitt primära uppdrag, finns att läsa i min otroligt utflummande skapelse i måndagstidningen. Har jag tur är artikeln ännu inte borttagen från nwt.se:s katakomber, men vem vet...
Bloggsug, glamorösa äventyr och fröken Envis
Ojoj..
Bara från tomma inte kom den bortsprungna bloggåtrån tillbaka till mig.
Plötsligt känner jag nu hur fingrarna bara vill sväva utöver tangenterna för att bilda små fagra bokstäver, ord och meningar i mångfald!
Kanske beror denna akuta skrivabstinens på kvällens fantastiska upptäckt. Nämligen fyndet av fröken Envis "hemliga" blogg.
Det är en sån oförklarlig tillfredsställelse att jag lyckats sniffa upp den, detta trots hennes många tappra försök att hålla den dold för mig och inte minst för herr Slå-in-paket-som-en-kvinna.
Möjligen är det så att hennes nyfödda bloggkarriär på något sätt sporrat och återupplivat min egen...
Ett annat tänkbart, och högst troligt scenario, till omstarten är aftonens äventyr i LLA.
Jag menar, efter att plågat sig igenom uppdrag som Trettondagspilen, Höstsimiaden, Julpucken och Starke-man har man nu äntligen nått toppen av journalisthierarkin.
Nog för att dagens Elitseriereporterknäck kanske bara var ytterst tillfälligt gav det ändå en sådan majestätisk känsla i kroppen. Jag var verkligen som i trans och klyschan "som ett barn på julafton" passar som handen i vanten in i sammanhanget.
Nu när jag tänker tillbaka på jungfruturen på pressläktaren känns det nästan som i en underbar dröm. Att bara nu i efterhand kunna droppa namn på alla stjärnskribenter som omringade mig där uppe på kaffeladans tredje etage.. Att ha fått suttit där på presskonferensens första rad och varit mitt i händelserna centrum.. Att ha fått kommit nära inpå och ordväxlat med stjärnor som Andreas Salmonsson, Niklas Sundström och Magnus Wernblom.. Och som grädden på moset få betalt för hela spektaklet - helt otroligt sannslöst.
Resultatet av kvällens strapatser fick dock lida för den mäktiga upplevelsen. Och mitt lilla harmlösa verk bör kanske inte hissas till några pärlportshöjder, men eländet finns i alla fall präntat i onsdagens Ö-viks Allehanda för intresserade själar...
Sådär, nu förklarar jag operation blogguppehåll som avslutad. Förhoppningsvis hinns det med att publiceras fler fiaskon och succéer innan isen lägger sig å nyo!
Bara från tomma inte kom den bortsprungna bloggåtrån tillbaka till mig.
Plötsligt känner jag nu hur fingrarna bara vill sväva utöver tangenterna för att bilda små fagra bokstäver, ord och meningar i mångfald!
Kanske beror denna akuta skrivabstinens på kvällens fantastiska upptäckt. Nämligen fyndet av fröken Envis "hemliga" blogg.
Det är en sån oförklarlig tillfredsställelse att jag lyckats sniffa upp den, detta trots hennes många tappra försök att hålla den dold för mig och inte minst för herr Slå-in-paket-som-en-kvinna.
Möjligen är det så att hennes nyfödda bloggkarriär på något sätt sporrat och återupplivat min egen...
Ett annat tänkbart, och högst troligt scenario, till omstarten är aftonens äventyr i LLA.
Jag menar, efter att plågat sig igenom uppdrag som Trettondagspilen, Höstsimiaden, Julpucken och Starke-man har man nu äntligen nått toppen av journalisthierarkin.
Nog för att dagens Elitseriereporterknäck kanske bara var ytterst tillfälligt gav det ändå en sådan majestätisk känsla i kroppen. Jag var verkligen som i trans och klyschan "som ett barn på julafton" passar som handen i vanten in i sammanhanget.
Nu när jag tänker tillbaka på jungfruturen på pressläktaren känns det nästan som i en underbar dröm. Att bara nu i efterhand kunna droppa namn på alla stjärnskribenter som omringade mig där uppe på kaffeladans tredje etage.. Att ha fått suttit där på presskonferensens första rad och varit mitt i händelserna centrum.. Att ha fått kommit nära inpå och ordväxlat med stjärnor som Andreas Salmonsson, Niklas Sundström och Magnus Wernblom.. Och som grädden på moset få betalt för hela spektaklet - helt otroligt sannslöst.
Resultatet av kvällens strapatser fick dock lida för den mäktiga upplevelsen. Och mitt lilla harmlösa verk bör kanske inte hissas till några pärlportshöjder, men eländet finns i alla fall präntat i onsdagens Ö-viks Allehanda för intresserade själar...
Sådär, nu förklarar jag operation blogguppehåll som avslutad. Förhoppningsvis hinns det med att publiceras fler fiaskon och succéer innan isen lägger sig å nyo!
Ommöblering
AndyGuldlock bygger om, ommöblerar och fräschar upp...
