Epiloger, succéer och fria entréer..
Efter epilogen av senaste tidens dysterhet var slutet på helgen bättre än förväntat.
Visst, hade jag väl mina förhoppningar att fira lördagsaftonen med några glas Krug Grande Cuvée efter att mina små älsklingar satt firma Arsenal ur spel i cupen. Men efter senaste tidens rabalder mot bland annat All-älskar-svens-shitty kunde man dock inte vara allt för säker.
Men det blev en kväll utöver mina våtaste fantasier. Mina röda djävlar trollade boll likt Joe Labero i högform på Conrad Jupiter, och med dessa konster fick de fransmannens lilla skitiga immigrantlag att spela som spelarfruarna i Nolgårds IK.
Med lite perspektiv på det hela måste jag berömma He-Can-Pass-Tackle-Head-Michael-Carrick-is-a-Red. Detta trots att Pekapeka-Fletcher var strålande och hade druickit ur Jarmila Kratochvilovas gamla sportdryck.
Men tillbaka till Michael Carrick som var tillbaka till förra årets fenomenala klass.
I år har han kanske varit halvt bortglömd i uppsjön av mittfältsalternativ. Men efter lördagens världsklasslir bör dock inte hans plats i elvan längre ifrågasättas, punkt.
Trevligt att även mäster Fabio Capello var på plats och beskådade Man United. Och då menar jag också Man United allena. Ty i Gooners-elvan hittade vi inte en enda spelare med anglosaxiska drag. Eller förlåt mig, Justin Hoyte fanns ju på planen. Men han såg mer ut som Martin Beck som sopran i gospellkören i Jeffersonville. Så jag spelar nog hellre på att Razborka vinner Melodifestivalen än att Hoyte drar på sig landslagströjan.
- - -
Fri entré gav stor succé.
Mitt rubriksättande upphör aldrig att förvåna. Förra veckans rubrik på Anja Pärson: "Anja varken super eller på G" var kaffesump gentemot denna söndags tramsighet här ovan.
Det var faktiskt ändå ganska gemytligt att gästa Sunne en söndag. Detta trots att triangelfordonsfrekvensen var ekvivalent med en vanlig vardag.
Allt om äventyret och en mening om den match, som faktiskt var mitt primära uppdrag, finns att läsa i min otroligt utflummande skapelse i måndagstidningen. Har jag tur är artikeln ännu inte borttagen från nwt.se:s katakomber, men vem vet...
Visst, hade jag väl mina förhoppningar att fira lördagsaftonen med några glas Krug Grande Cuvée efter att mina små älsklingar satt firma Arsenal ur spel i cupen. Men efter senaste tidens rabalder mot bland annat All-älskar-svens-shitty kunde man dock inte vara allt för säker.
Men det blev en kväll utöver mina våtaste fantasier. Mina röda djävlar trollade boll likt Joe Labero i högform på Conrad Jupiter, och med dessa konster fick de fransmannens lilla skitiga immigrantlag att spela som spelarfruarna i Nolgårds IK.
Med lite perspektiv på det hela måste jag berömma He-Can-Pass-Tackle-Head-Michael-Carrick-is-a-Red. Detta trots att Pekapeka-Fletcher var strålande och hade druickit ur Jarmila Kratochvilovas gamla sportdryck.
Men tillbaka till Michael Carrick som var tillbaka till förra årets fenomenala klass.
I år har han kanske varit halvt bortglömd i uppsjön av mittfältsalternativ. Men efter lördagens världsklasslir bör dock inte hans plats i elvan längre ifrågasättas, punkt.
Trevligt att även mäster Fabio Capello var på plats och beskådade Man United. Och då menar jag också Man United allena. Ty i Gooners-elvan hittade vi inte en enda spelare med anglosaxiska drag. Eller förlåt mig, Justin Hoyte fanns ju på planen. Men han såg mer ut som Martin Beck som sopran i gospellkören i Jeffersonville. Så jag spelar nog hellre på att Razborka vinner Melodifestivalen än att Hoyte drar på sig landslagströjan.
- - -
Fri entré gav stor succé.
Mitt rubriksättande upphör aldrig att förvåna. Förra veckans rubrik på Anja Pärson: "Anja varken super eller på G" var kaffesump gentemot denna söndags tramsighet här ovan.
Det var faktiskt ändå ganska gemytligt att gästa Sunne en söndag. Detta trots att triangelfordonsfrekvensen var ekvivalent med en vanlig vardag.
Allt om äventyret och en mening om den match, som faktiskt var mitt primära uppdrag, finns att läsa i min otroligt utflummande skapelse i måndagstidningen. Har jag tur är artikeln ännu inte borttagen från nwt.se:s katakomber, men vem vet...
Kommentarer
Trackback
