En hyllning till Coldplay...
 London-bandets nya skiva (Viva La Vida or Death and All His Friends) släpptes här om veckan och är, just det, fantastiskt. Otroligt genomarbetad platta med musikalsikt atmosfäriska tongångar. Nya producenten Brian Eno har helt enkelt tagit Coldplay från att vara riktigt bra till helt makalösa. Det gamla soundet finns kvar i periferin men Eno har lyckat gjort än mer mystiskt magiskt. Bland annat låten Lost som innehåller sköna handklapp blandat med mollande-orgeltoner.

Tillbaka igen! ...för kanske 23:e gången...
Ska bara sluta och göra comeback ungefär 17 gånger till så kan jag för evigt stoltsera runt som bloggvärldens egen Henke Larsson.

Mitt äventyr på blogspot.com var bara en kul, kort liten fling. Ganska snabbt insåg jag att det, trots strukturerade försök, inte gick att ha ett seriöst förhållande. Så nu är jag tillbaka på gammal trygg mark igen och ska göra ett nytt försök.
Tänker inte lova något (eller en speciell någon) att det blir frekvent uppdatering men jag ska försöka som sagt. En tumregel blir att desto inlägg som skrivs desto mer mindre har jag att sysselsätta mig med under min korta sommarlediget. Enjoy.

guldpojken.blogspot.com (plus musik och fotboll)

Trevligt att höra att Joshua Radin fick utrymme och plats i senaste Greys Anatomy. Låten Sky är från den nyligen släppta EP:n Unclear Sky och kommer säkerligen även figurera som förstasingel på nya skivan som kommer i sommar. I låten har han även sällskap av den sköna och härliga indie-pop-artisten Ingrid Michaelson från New York.

Slängde nyss en blick på termometern och utläste 0,4 jävla grader celsius! Vad har hänt? It's like February all over again. Jag menar förra helgen var det tropiskt badväder, nu fryser strålen om man står ute och pissar. Att det diffar mer än 30 grader på en vecka kan ju aldrig vara normalt. Inte heller hälsosamt för den delen. Kan knappt tro att dessa bilder togs för bara en dryg vecka sen...

Andy Guldlock är tillbaka. Bloggen tog omedvetet semester i någon vecka men är nu på tapeten å nyo. Vet inte varför denna torka plötsligt infann sig hos mig, men jag får la skylla på bristande ork och vissa tekniska bekymmer. Anywho, förhoppnings är den nya jag bättre än någonsin. Ska göra allt i min makt för att bli mera frekvent i skrivandet. Dessutom väntar en helt ny design på att lanseras. Spännande...

Okej, har nyligen bevittnat Inter vinna Serie A. Oavsett positivt/negativt är jag imponerad över mig själv hur jag kunde vara så otroligt engagerad av slutstriden i denna ligan som jag bara följt via sporadiskt text-tv-tittande och goalwirande. Jag levde mig in helhjärtat och höll fjärkontrollen i ett nerövs och krampaktigt tag. Som den lill-fingernagel av Juventino jag är visste jag knappt vilket ben jag skulle stå på. Roma eller Inter, Inter eller Roma, Roma eller inte? Svårt. Mycket svårt.
Ganska snabbt insåg jag dock att jag gärna såg Inter dribbla och snubbla bort ännu en titel, en riktig titel. För ärligt talat har ju de två senaste ligasegrar inte varit värda att kallas Scudettos över huvudtaget. Först fick de ju, bokstavligt talat, Juventus titel '06 och i fjol var hela ligan av Bournemouth-klass på grund av muthärvor och annat. Årets kallas ju förvisso redan Zcudetto, så jag vet inte om den egentligen räknas heller?
Hur som helst blev det ett anti-klimax. Inter lyckades vinna med nödrop och små-klassiska Parma förpassades ner till den än mer ointressanta Serie B. Milan missade visserligen Champions League-platsen men faktum kvarstod, äckliga Inter vann mästerskapet å nyo och jag tycker lite synd om min älsklingspoet Marcus Birro som inte får stoltsera med sin Totti-tröja i sommar mer än till ett EM-guld möjligtvis.
Ur svensk, massmedialsynvinkel kunde manuset dock inte blivit bättre skrivet. Zkadade Zuper-Zlatan fick hoppa in i mitten av andra halvlek, dunka in två baljor och bli magisk matchhjälte. Zannzlözt och Zagolikt Ztort! Förväntar mig inte några spaltmeter utan i stället Zpaltkilometer av Ztora Zätan i morgondagens kvällsprezz. När mäztaren slog in 1--0 såg jag direkt framför mig hur hela Aftonbladet-redaktionen gjorde i brallan. Undantag för Jennifer Wegerup som i stället fick uppleva multipla orgazmer som hette duga. Hade hon haft en balle hade Viagra varit helt överfödigt och i stället framstått som små oskyldiga Vicks Blå.

Jag är en glassig, glidande livsnjutare.
De senaste 24 timmarna har jag fullständigt struntat i allt vad vardaglia måsten heter. Jag har struntat i alla mina ofärdiga arbeten som ligger på hög, jag har skitit i att gå upp 05.30 och jag har faktiskt pissat på den förbannande skräpskolan uppe i norr. Jag har haft en gudomlig endagssemester och jag har njutit.

Startskottet gick 21.00 i går. En vanlig, svart liten skräpig tisdag (!). Jag själv, Charl J och Robbie R gick direkt för KO och körde vår egen lilla vinprovar/grill/sällskapsspel-kväll. Lyckat? Ja. Glassigt? Ja. Fattades bara att vi skulle bytt ut vår Coop-karré mot gåslever i guldpräglade foliformar samt växlat vår halvdyra Manseng-Sauvignon mot en flaska Château d'Yquem. Gädden på moset, så där skummigt perfekt.
Anyway så blev det en all-nighter. Och efter några explorer-drinkar, öl samt några glas vin kände jag mig inte så manad att cykla hem till ön 05.03 så övernattning fick det bli.

Jag somnade gott och vaknade sedan helt utvilad och detoxerad i halv-elva-snåret. Lite halv oboy räddade morgonen och jag kände mig genast på topp igen.
Charl cabbade ner sin metallic-orangea Peugeot och slängde på lite Lene Marlin för att fullborda girly-statusen. Jag fick dock förmånen att köra detta fantastiska åkdon in till stan, vilket jag faktiskt inte ångrar alls.
Väl i stan mera glass. En lunchlatté precis bredivd soltorget fick det bli samtidigt som Charl imponerade på herr Carsténsägare. Enormt. Charls brödkunksaper väckte så stor beundran att hon nu har gratis pain riche-förbrukning därifrån livet ut. Fajkifajki på en sådan solig utservering nådde klimax på min lilla semesterdag.

Cabbade sedan ner å nyo för att glida förbi redaktionen en sväng. Behövde få status-uppdateringar samt snacka av mig lite med El Doctoré, Tompassus och herr Skjorta innan jag styrde min Svaneholm söderöver.
Mellanlandade dock först för fajkifajk hos Mormoré, allt för att fylla depåerna. En härlig cykeltur ut i skärgården senare och min måbra-dag var fullbordat. Eller nästan. Die Hard är inte riktigt slut ännu...



 

Magiskt.

Själv på tåget. Förannad, besviken och arg. Mest pga av att varken Johnny eller Lindsay dykt upp. Riktigt dåligt! Båda har återigen tagit till skolken och vi får väl se om de dyker upp till tentan i eftermiddag och vad deras patetiska lilla ursäkt är...
Hur som helst gav denna situation lite utrymme till att ta igen gårdagens missade plugg. Jag insåg dock ganska snabbt att det inte funkade alls utan jag får köra provet på pure känsla. Nu ska jag istället ägna mig åt dagens metrokryss...

Visst har jag nämnt den ostrukturerade mig själv? Hur jag brukar vimsa runt ibland med alldeles för mycket skräptänk i skallen och glömma viktiga ting och dyligt? Nu har jag varit framit igen...

Har spenderat the entire morning till att leta efter den dyrbara iPod-sladden. Men efter att ha vänt upp och ner på allt, tittat under sängen och även i gitarren är jag fortfarande utan lycka. Med all säkerhet har jag glömt den kvar någonstans i skolan. Suck suck. Det har visserligen hänt förut men då under en annan tidsrymd. Denna gång när det gått kanske en vecka räknar jag inte med att återfinna den...

Jag hoppas dock innerligt på den lilla, lilla, minimala chansen; att jag bara förlagt den här hemma någonstans. Tyckte nu till och med att jag såg den och jag sprang dit. Men nej! Det vara bara antenkabeln till TV:n som spelade mig ett litet spratt. Stön
.

I morgon startar livet. Eller åtminstone börjar Life i TV3. Ett nytt spännande kriminaldrama i något udda tappning.

Eftersom jag själv har haft förmånen att följa serien under premiärsäsongen på NBC i USA är det verkligen något jag kan rekommendera. Den är en av de bästa polisserier som producerats under 2000-talet. Snabb, kvick, humoristisk och väldigt välskriven. Damian Lewis är strålande samt helt klippt och skuren för rollen som Charlie Crews.
Dessutom har trean lyckats placera den ganska tidigt; 20.00 på tisdagar. Det vill säga så att den inte krockar med Desperate Housewifes på Kanal 5, snyggt.

Saxat, kort ur handlingen:
Möt Charlie Crews, en kriminalare som suttit av ett flera år långt fängelsestraff för ett brott han inte begått. Utanför fängelsemurarna har världen förändrats, och för Charlie väntar en tuff tid. Tillbaka på jobbet han älskar tvingas han konfronteras med sitt förflutna och med sin nya partner: den lika skeptiska som likgiltiga Dani Reese. Men tiden bakom galler har lärt honom att uppskatta de små tingen i livet, och den nya inställningen hjälper honom att klara av livet och lösa brotten.
Fler foton här.

Hittade lite gammalt, ännu inte publicerat, material. Några från allra första vårdagen, den 11 januari, och resten från förra veckans soliga vardagsplugg i solen. Samtliga är från Frykens hjärta i Sunne.

Jaja, ja. Så var jag där igen. Första maj. Trött, bakis och med en liten ångestladdad tillbakablick på gårdagen. Déjà Vu.
Kvällen började plan- och traditionsenligt med grillning. Yey. Glada och spralliga fick vi till denna ritual låna Johnny Idols mammas kondo ute på Edsgatan. Fantastiskt vackert ställe med en utsikt över vattnet.

Dock blev vårt umgänge något mindre än vad vi räknat med. Folkskaran som från börjat var tänkt som fler än tvåsiffrigt blev till slut endast nere på sex tappra själar. En intressant konstellation människor som vi vanligtvis inte umgås allt för ofta med. Okej, Johnny Idol med Lucky Lina var ju där, men annars var skocken relativt ny och fräsch. Där var C'Ceal O'Neill, Lawrence Groomer och Sam I. Johnson. Kul

Vi åt, skrattade och hade så där supersvenskt gemytligt i sommarstu...hrm..förlåt...villan. Sedan fortsatte kvällen med en mellanlandning på North Beach innan vi nådde vår slutdestination; Koriander. Våra vänner från Ballroom var där med sponsring igen och självklart var vi tvungna att ställa upp även denna gång.

Dessutom anslöt Tifany Are till sällskapet med blandad förtjusning... Nog sagt.
Hur som helst hade jag i alla fall en perfekt berusning på gång men tog dumt nog en extra kanna öl med Johnny och resten av kvällens minnen är fortfarande väldigt vaga. Over and out.