AndyGuldlock

Lördagseftermiddag, endast iförd surfbrallor och linné samt med en pizzaslice i handen framför Premier League-lördag. Kan göra vad fan jag vill och ingen jävel bryr sig ett dugg. Ungkarlslivet är väl för jävla underbart gött...

...eller så är det inte det. Jag orkar fanimej inte leva längre i denna överreklamerade fasad av lycka och perfektion. Jag är trött på dessa ständinga lösnummerinköp och tomma förhoppningar. Fan jag låter som en nedsupen Majkel, gråtande på muggen i 19A. Men doktor H har faktiskt fel. Singellivet är prikärt och fullt av elände. The true love lyser med sin frånvaro.

Har till och med fått byta väg till jobbet. Klarar nämligen inte av min vanliga rutt efter vattnet i viken. Speciellt inte en fin söndag som denna när jag möter ett lyckligt par kommer skrattande hand i hand utan några bekymmer som helst. Okej det är bara ett par tänker jag och gläds med dem. Men sedan kommer ett till och ett till och ett till. Det är det som om man tittar upp mot skyn en klar sommarnatt. Först ser man bara en liten stjärna, men sedan fylls hela himlavalvet med små lysande prickar. Precis så är fallet längs min väg där jag går ensammen i motsatt riktning mot ännu en meningslös dag...