AndyGuldlock

Okej så här ligger det till, jag ska göra denna korta story väääldigt lång.

Jag var i akut behov av nyfrisering i dag. Kanske på grund av att helgens stora event krävde det eller så var jag helt enkelt inte så förtjust i de Gary Busey-lockar som började forma sig i skallen, vad vet jag. I vilket fall lyckades jag få ihop en snabb klipptid på min vanliga frisersalong redan samma dag. Milt imponerande.

Denna salong som jag också varit trogen och älskat i mer än två års tid. Till och med så trofast att jag alltid kommer åter trots deras konstanta smyghöjningar.
Samma hängivenhet har jag även visat mot super-Angelica, min otroligt bra (läs: förtjusande och bedårande) frisör. Även om vi bara ses en gång varannan månad gör den lilla halvtimmen vi har tillsammans att mitt hjärta slår Anna Lindberg-volter i brösten. Kalla det olycklig kärlek eller vad ni vill. Om den perfekta kvinnan existerar så är det hon.

Men i dag, och inte för resten av månaden heller, hade hon dock inte tid med mig. Sjukskrivning var en av orsakerna fick jag höra på luren från hennes kollega. Jaja, det funkar väl med en gång hos en annan nu när det är så akut tänkte jag. Jag sårar i alla fall inte fröken Ängel face-to-face.

Men vem stod där välkommande i dörröppningen när jag gjorde entré om inte hon. Som vanligt skinande som en stråle av sol tittande hon på mig och frågade (förhoppningsvis även något förvånande): "nämen hej, ska du klippa dig?". Självklart skulle jag kommit med en klatching replik om hennes ej inkickade sjukskrivning men det enda mitt förstelnade och förförda jag fick ur mig var ett vekt "jaa".

Jag lunkade sedan, något förvirrad, vidare till väntläg(r)et. Mitt namn ropades upp och jag mötte upp denna medelålderskvinna som skulle fixa kalufsen. Det var bara ett litet problem. Hennes stol befann sig precis bredvid fröken Ängels. Avslappnande, frågetecken. Nej, utropstecken.

Extra svårt blev det även när jag är så förvånansvärt populär hos äldre kvinnor. De är nämligen de enda som ser mig som den svärmorsdröm jag faktsikt är. Men de har också en förmåga att veta exakt vad jag tänker och känner i alla lägen.

Och så även i dag...

För där satt jag i desperata försök att koncentrera mig på vad min frisör gjorde samtidigt som jag försökte hålla tankarna och blickarna borta från fröken Ängel. Och samtidigt som jag också försökte dölja just dessa aktioner för frisören. Det gick väl sisodär. Hon kände min kärlek till denna kvinna intill omedelbart. Som tur var avslöjade hon mig dock aldrig utan bara himlade med ögonen så där lyckoönskande.

Jag fick till slut min frisyr kort och klar. Nöjd, flinande jag och tackade denna medelålderskvinna för uthuggningen. Hon blev glad och utryckte hur mycket hon gillade mitt gulliga jag. Sött..
Försökte innan jag gick även säga någon snygg hejdå-fras till fröken Ängel men förblev återigen halvstum. Det är bara att hoppas att min nya reservfrisör i stället lade in ett gott ord för mig efter jag lämnat salongen...